En person som ej får de pengar han anser sig vara berättigad till (trots undermålig arbetsinsats från hans sida) drar sig inte för att hota både mig och andra personer, om än förtäckt. Karln är fullblodssexist, en jävla klant och borde deporteras till en saltgruva. Det är min spontana reaktion. Fick dåliga vibbar redan från början men människor i min närhet ville inte lyssna.
Jag fick ett argryck och blockade honom från alla communities jag kom på. Då får Ed sms där han anser mig vara barnslig. Samma typ har även rådit Ed att "kontrollera sin kvinna" när jag hade mage att fråga honom om en sak av logistisk karaktär 3 gånger (han vägrade svara på sitt mail men jag vet att han läste det, men han samarbetar bara med MÄN). Jesus, var är du när jag behöver dig?
onsdag 30 september 2009
torsdag 24 september 2009
Inget att hurra över
Rent privat är det litet tungt. Ibland vill man olika saker i livet fast man älskar varandra. Ibland går det inte att komma över dessa hinder. Ibland kanske man måste gå vidare även om inte hela hjärtat hänger med.
Vi får se hur saker och ting utvecklar sig. Inget är avslutat och ingen är arg. Men jag är ledsen och inte helt nöjd med arrangemangen omkring mig. Så pass ledsen att.. Vi får se.
Vi får se hur saker och ting utvecklar sig. Inget är avslutat och ingen är arg. Men jag är ledsen och inte helt nöjd med arrangemangen omkring mig. Så pass ledsen att.. Vi får se.
onsdag 16 september 2009
Göran Hägglund, den vanliga människans riddare!
Såhär på morgonkvisten har jag som vanligt druckit kaffe och läst DN Debatt. Och det började brinna i skallen på mig. Orsaken är Göran Hägglunds debattartikel ”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”. Länkar här till artikeln även om jag själv alltid läser papperstidningen: http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Göran: "..// Det är väldigt höga hästar som skrittar runt i Sverige i dag. Se bara sommarens debatt kring mitt påstående att samhällseliten lever i en verklighet som skiljer sig från vanligt folks..//"
Göran menar på att det han kallar "kulturvänstern" medelst pekpinnar vill tvinga på "den vanliga människan" förhållningssätt till saker och ting denna vanliga människa inte är intresserad av, såsom exempelvis genusperspektiv, konst och normkritik. Jag ser på mig själv som en vanlig jävla människa och jag är i allra högsta grad både insatt och intresserad av frågor som Göran påstår endast "samhällseliten" bryr sig om. Och jag tror det gäller många andra vanliga jävlar.
Göran: "Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."
Göran: "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."
Det jag undrar över är vad "en vanlig människa" är. I Görans ögon är det förmodligen medlemmar av en heteronormativ kärnfamilj. Problemet är dock att alla dessa människor jag definierar som Verklighetens folk inte lever upp till Görans vanlighet. En del är singlar, gifta, ensamstående föräldrar, funktionshindrade, kristna, ateister, muslimer, homosexuella, bisexuella, lever i polygama relationer såväl som i monogama sådana. Och alla dessa personer är både vanliga och verkliga människor som engagerar sig. Såväl djurrätt, konstkritik och genusfrågor avhandlas över köksborden. Kanske till och med samtidigt som man snickrar, är på landet eller arbetar hederligt. Göran kallar kamp för jämlikhet i samhället för "konstigheter". För många av dessa vanliga människor är inte dessa frågor perifera och "konstiga". De är en realitet i det dagliga livet.
Göran: "Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. Men i snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Projekteras, teraperas och omstruktureras."
Först ett svar på frågan: JA, vanligt folk skall bry sig! Tack vare att vanligt folk "brytt sig" om ting som stuckit i ögonen på värdekonservativa personer har personer som jag själv rösträtt. Jag får ärva. Jag är myndig även som ogift. Jag får göra abort och leva ihop med någon av samma kön om jag vill, utan att enligt lagen ses som sinnessjuk. Tack vare "vanliga människor" existerar en debatt om genusfrågor och förtryckarstrukturer. Att sedan Göran är en biologist som vurmar för Manligt och Kvinnligt och inte ser dessa strukturer orkar jag inte gå in på här..
På 1970-talet sades det från vänsterhåll att det personliga var politiskt. Detta är i allra högsta grad gällande även 2009. Hur vi fördelar föräldraledighet, vilken skola vi väljer om vi kan välja, vård av våra gamla föräldrar, vem som snickrar, vem som har möjlighet att åka utomlands, allt detta är politik. Allt detta har en förankring i det Göran anser tillhöra elitistiska ideologiska modeller. Att vilja frånta denna "verklighetens människa" ansvaret att föra en samhällelig diskussion på olika nivåer är att säga att oändligt många individer inte är kapabla till egna val och att själv sätta sig på höga hästar och peka med hela handen. Är det av omtanke Göran vill låta "verklighetens människa" slippa politik och sakfrågor? Jag tycker mig se att Göran verkar på exakt samma vis som den "kulturvänster" han kritiserar för att vara styrande.
Göran: "Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."
Man kan fråga sig hur utveckling över huvudtaget är möjlig i ett samhälle där den vanliga medborgaren tillskrivs ointresse i ideologiska teorier, där den vanliga människan enligt en politiker BÖR hålla sig borta från dessa. Dessa ideologiska teorier existerar på gräsrotsnivå och är inget som enbart diskuteras "von oben" i stängda rum. Makten skall förövrigt alltid ifrågasättas, men enligt Göran är intellektuella spörsmål något några få utvalda (dock inte "kulturvänstern") skall syssla med. Och begriper inte karln att han säger emot sig själv artikeln igenom?
Göran, sluta tala om för mig hur jag skall leva mitt liv! Göran, sluta för i helvete dumförklara den vanliga människan. Vem är det som finskrittar nu?
Göran: "..// Det är väldigt höga hästar som skrittar runt i Sverige i dag. Se bara sommarens debatt kring mitt påstående att samhällseliten lever i en verklighet som skiljer sig från vanligt folks..//"
Göran menar på att det han kallar "kulturvänstern" medelst pekpinnar vill tvinga på "den vanliga människan" förhållningssätt till saker och ting denna vanliga människa inte är intresserad av, såsom exempelvis genusperspektiv, konst och normkritik. Jag ser på mig själv som en vanlig jävla människa och jag är i allra högsta grad både insatt och intresserad av frågor som Göran påstår endast "samhällseliten" bryr sig om. Och jag tror det gäller många andra vanliga jävlar.
Göran: "Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."
Göran: "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."
Det jag undrar över är vad "en vanlig människa" är. I Görans ögon är det förmodligen medlemmar av en heteronormativ kärnfamilj. Problemet är dock att alla dessa människor jag definierar som Verklighetens folk inte lever upp till Görans vanlighet. En del är singlar, gifta, ensamstående föräldrar, funktionshindrade, kristna, ateister, muslimer, homosexuella, bisexuella, lever i polygama relationer såväl som i monogama sådana. Och alla dessa personer är både vanliga och verkliga människor som engagerar sig. Såväl djurrätt, konstkritik och genusfrågor avhandlas över köksborden. Kanske till och med samtidigt som man snickrar, är på landet eller arbetar hederligt. Göran kallar kamp för jämlikhet i samhället för "konstigheter". För många av dessa vanliga människor är inte dessa frågor perifera och "konstiga". De är en realitet i det dagliga livet.
Göran: "Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. Men i snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Projekteras, teraperas och omstruktureras."
Först ett svar på frågan: JA, vanligt folk skall bry sig! Tack vare att vanligt folk "brytt sig" om ting som stuckit i ögonen på värdekonservativa personer har personer som jag själv rösträtt. Jag får ärva. Jag är myndig även som ogift. Jag får göra abort och leva ihop med någon av samma kön om jag vill, utan att enligt lagen ses som sinnessjuk. Tack vare "vanliga människor" existerar en debatt om genusfrågor och förtryckarstrukturer. Att sedan Göran är en biologist som vurmar för Manligt och Kvinnligt och inte ser dessa strukturer orkar jag inte gå in på här..
På 1970-talet sades det från vänsterhåll att det personliga var politiskt. Detta är i allra högsta grad gällande även 2009. Hur vi fördelar föräldraledighet, vilken skola vi väljer om vi kan välja, vård av våra gamla föräldrar, vem som snickrar, vem som har möjlighet att åka utomlands, allt detta är politik. Allt detta har en förankring i det Göran anser tillhöra elitistiska ideologiska modeller. Att vilja frånta denna "verklighetens människa" ansvaret att föra en samhällelig diskussion på olika nivåer är att säga att oändligt många individer inte är kapabla till egna val och att själv sätta sig på höga hästar och peka med hela handen. Är det av omtanke Göran vill låta "verklighetens människa" slippa politik och sakfrågor? Jag tycker mig se att Göran verkar på exakt samma vis som den "kulturvänster" han kritiserar för att vara styrande.
Göran: "Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."
Man kan fråga sig hur utveckling över huvudtaget är möjlig i ett samhälle där den vanliga medborgaren tillskrivs ointresse i ideologiska teorier, där den vanliga människan enligt en politiker BÖR hålla sig borta från dessa. Dessa ideologiska teorier existerar på gräsrotsnivå och är inget som enbart diskuteras "von oben" i stängda rum. Makten skall förövrigt alltid ifrågasättas, men enligt Göran är intellektuella spörsmål något några få utvalda (dock inte "kulturvänstern") skall syssla med. Och begriper inte karln att han säger emot sig själv artikeln igenom?
Göran, sluta tala om för mig hur jag skall leva mitt liv! Göran, sluta för i helvete dumförklara den vanliga människan. Vem är det som finskrittar nu?
söndag 13 september 2009
FEST
Rock´n´rollbandet BugGirl (AUS) spelar på Stockholms nya undergroundscen Kulturföreningen Pluto den 26/9. Mycket har skrivits om syskonparet Ambers och Clinnos BugGirl, här är ett axplock:
"UK giants of media love BugGirl. Impressed by the band's no bullshit attitude towards rock, blazing guitars tones & fun rockin' party vibe, long time fan Malcome Dome invited BugGirl for a special guest appearance on Total Rock Radio London. Legendary UK Rock magazine, Classic Rock featured BugGirl on the Cover mount CD alongside The Datsuns, Airbourne, Stone Gods, The Donnas, Saxon and Rose Tattoo. (Nov 2008 issue)."
"Produced by Mark Opitz (AC/DC's "Powerage", "Let There be Rock" & Rose Tattoo's "Blood Brothers"). Mark Opitz has captured the nasty bight of BugGirl's Australian Pub Rock sound. An awesome retro, party rock recording, with huge sounding vintage Les Pauls and blazing walls of Marshall's."
Hemsida: http://www.buggirl.net/Myspace: http://www.myspace.com/thebuggers
Adress: Lövholmsvägen 20, Gröndal. Ta tvärbanan, gå av vid hållplats Trekanten.
Tid: Från 19.00-sent.
Pris: 100 kr.
Ålder: 18 år.
torsdag 3 september 2009
Jag har gjort slut med två (tre) personer
Första "man" ut var Alkohol: jag har nu inte druckit en droppe alkohol på 2 år och 4 månader (och Ed har inte druckit på 19 år nu). Bakgrunden till detta kan de som känner mig på riktigt. Och jag vill verkligen ge Castor en alkoholfri barndom och uppväxt. Mår dåligt när jag ser småbarnsföräldrar med systempåsar. Kanske kan de hantera det de köpt till helgen på ett tillfredställande vis. Vi hoppas det. Ett eller två glas vin till maten är ju helt okej med barnen med (ja, inte för mig då), men skall man med vett och vilja hiva i sig mer bör man ha skaffat barnvakt/liknande arrangemang.
På köpet tror jag att jag har blivit en trevligare person: pålitligare, roligare och mindre utåtagerande. Utan alkohol och med ett barn och en kärleksrelation att ta ansvar för kan jag inte leva som förr och vill heller inte göra detta. Mycket underligheter pågick och jag kan bli mörkrädd när jag tänker på det. Var hade mitt omdöme tagit vägen?
Halleluja- jag har faktiskt börjat definiera mig som en sådan som inte dricker. Och visst på jag ut på galej ibland. Men inte så väldigt ofta och jag dricker ramlösa och drar vid tolv. Men det är skoj att klä upp sig och glo på folk. Jag har dock inte varit på några "gamla" ställen. Har dels tappat intresset för musiken och subkulturen, och är dels inte så trakterad av vissa människor som rör sig i de kretsarna. Särskilt inte då en del relationer är både obefintliga och tämligen frostiga från bägge håll. Detta leder mig in på avslut nummer två. Vänskap.
Vänskap är en trevlig företeelse när den fungerar och är någorlunda jämlik. Ibland kör det ihop sig, man blir förbannad, får det ur sig och går vidare, förhoppningsvis med vännen vid sin sida. Vid andra tillfällen kör det ihop sig gång på gång och du och vännen kan inte förlika er med varandras olikheter men fortsätter att umgås ändå med magvärk, tysta tysta fikastunder och skitsnack med tredje part som följd. När man hela tiden känner att man måste passa sig för vad man säger till sin vän har det slutat vara kul för länge sedan.
Jag har "gjort slut" på två vänskaper, en för kanske drygt två år sedan (den relationen hade dock varit mer än lovligt knackig flera år innan detta) och en annan för 5-6 månader sedan. Och det känns JÄTTEBRA, för det mesta, även om jag kan känna mig både sur och ledsen vid väldigt enstaka tillfällen. Kontentan av ovanstående harang är att man kan göra slut med vänner när relationen blivit destruktiv, man måste inte stånga sig blodig mot något som inte längre finns.
På köpet tror jag att jag har blivit en trevligare person: pålitligare, roligare och mindre utåtagerande. Utan alkohol och med ett barn och en kärleksrelation att ta ansvar för kan jag inte leva som förr och vill heller inte göra detta. Mycket underligheter pågick och jag kan bli mörkrädd när jag tänker på det. Var hade mitt omdöme tagit vägen?
Halleluja- jag har faktiskt börjat definiera mig som en sådan som inte dricker. Och visst på jag ut på galej ibland. Men inte så väldigt ofta och jag dricker ramlösa och drar vid tolv. Men det är skoj att klä upp sig och glo på folk. Jag har dock inte varit på några "gamla" ställen. Har dels tappat intresset för musiken och subkulturen, och är dels inte så trakterad av vissa människor som rör sig i de kretsarna. Särskilt inte då en del relationer är både obefintliga och tämligen frostiga från bägge håll. Detta leder mig in på avslut nummer två. Vänskap.
Vänskap är en trevlig företeelse när den fungerar och är någorlunda jämlik. Ibland kör det ihop sig, man blir förbannad, får det ur sig och går vidare, förhoppningsvis med vännen vid sin sida. Vid andra tillfällen kör det ihop sig gång på gång och du och vännen kan inte förlika er med varandras olikheter men fortsätter att umgås ändå med magvärk, tysta tysta fikastunder och skitsnack med tredje part som följd. När man hela tiden känner att man måste passa sig för vad man säger till sin vän har det slutat vara kul för länge sedan.
Jag har "gjort slut" på två vänskaper, en för kanske drygt två år sedan (den relationen hade dock varit mer än lovligt knackig flera år innan detta) och en annan för 5-6 månader sedan. Och det känns JÄTTEBRA, för det mesta, även om jag kan känna mig både sur och ledsen vid väldigt enstaka tillfällen. Kontentan av ovanstående harang är att man kan göra slut med vänner när relationen blivit destruktiv, man måste inte stånga sig blodig mot något som inte längre finns.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)