Castor har ärvt MASSA böcker från min barndom. Jag är född 1975 och de böcker som lästes i min barndom var både samtida och från 50-60-talen samt det tidiga 70-talet. Nu när man sitter och tittar i dessa böcker slås man av en hel del saker: flickor är för det mesta söta och hjälplösa, pojkar aktiva problemlösare: den mörka dockan heter "Neger-Lisa" och kärnfamiljen är i majoritet (på 70-talet dyker normupplösande familjekonstellationer upp mer och mer dock). En Pixie-bok (liten häftad bok) som handlar om Maja-Stina-Britta som inte kan bestämma sig för vem hon skall gifta sig med avslutas såhär "Men vem du vill ha, Maja-Stina-Britta, det kan faktiskt kvitta". Och det är väl inte riktigt ovanstående värderingar jag helst vill ge Cassandra.
Jag anser för det mesta att det är en synd att kasta böcker, men här måste några faktiskt åka i soporna.
Visar inlägg med etikett Barnliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barnliv. Visa alla inlägg
söndag 30 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
Tjejhinken
I onsdags besökte jag Vasaparkens stora lekpark med Castor och Marianne Samuelsson aka Riktiga Mormor. Som jag nämnt tidigare konfronteras man ibland som förälder med människor man absolut inte ens behövt titta på innan avkomman anlände. Jag kan förvånas över saker en del kläcker ur sig offentligt ibland.
Jag och C satt i sandlådan och pysslade med hinkar och spadar då C begav sig iväg för att samla på sig fler hinkar. En rosa hink en pojke på ungefär två år redan lekte med verkade tydligen vara målet. C drog olovandes iväg med hinken, pojken grät. Och fick en utskällning av sin egen mor. Mamman såg ut (nu generaliserar jag stenhårt utifrån min egen erfarenhet av omvärlden) att tillhöra en innerstadsboende övre medelklass, förmodligen med ett arbete som krävt någon slags högre studier. Hon var runt 35-40 år, hade blont hår i hästsvans och de där trista men dyra märkeskläderna: beiga damchinos, blå- och vitrandig blus och bruna läderloafers. Denna "medelklassens stöttepelare" ropar detta till sin son:
- Men Rickard, gråter du över en TJEJHINK, nej nu får du skärpa dig, en TJEJHINK! Det är väl inget för en kille att leka med?!
Och Rickard grät.
Och jag förundrades och lekte nästan skräckslaget med tanken på hur en sådan syn på genus fostrar och vilka slags män Rickard och hans stackars små gelikar kommer att bli i framtiden.
Har det svenska samhället i stort inte kommit längre i genusfrågan än så här?
Jag och C satt i sandlådan och pysslade med hinkar och spadar då C begav sig iväg för att samla på sig fler hinkar. En rosa hink en pojke på ungefär två år redan lekte med verkade tydligen vara målet. C drog olovandes iväg med hinken, pojken grät. Och fick en utskällning av sin egen mor. Mamman såg ut (nu generaliserar jag stenhårt utifrån min egen erfarenhet av omvärlden) att tillhöra en innerstadsboende övre medelklass, förmodligen med ett arbete som krävt någon slags högre studier. Hon var runt 35-40 år, hade blont hår i hästsvans och de där trista men dyra märkeskläderna: beiga damchinos, blå- och vitrandig blus och bruna läderloafers. Denna "medelklassens stöttepelare" ropar detta till sin son:
- Men Rickard, gråter du över en TJEJHINK, nej nu får du skärpa dig, en TJEJHINK! Det är väl inget för en kille att leka med?!
Och Rickard grät.
Och jag förundrades och lekte nästan skräckslaget med tanken på hur en sådan syn på genus fostrar och vilka slags män Rickard och hans stackars små gelikar kommer att bli i framtiden.
Har det svenska samhället i stort inte kommit längre i genusfrågan än så här?
tisdag 18 augusti 2009
"Skittönt"
Ja, Castor blev kallad "Skittönt" av en annan unge mitt framför ögonen på mig i Skarpnäck. Ett dagis (jaja, förskola då. När JAG var liten, på järnåldern, hette det daghem; dagis) huserade på samma lekplats som jag och C. Alla barn rumlade runt i en stor kana: klättrade uppför och åkte nedför, huller om buller, satt mitt i och verkade ha skoj. Större delen av skaran drog vidare till några rep och gungor men C och en pojke på ungefär 5 år stannade i kanan. C stod mitt i kanan och fattade inte bättre och för att få henne att flytta på sig skrek pojken "skittönt, jävla skittönt". INGEN i personalen reagerar men man märker att de hör. Jag blev fly förbannad dock och talade om för pojken att hans beteende var helt oacceptabelt.
Vad vill jag då säga med detta inlägg då? Jo, att både föräldrar och förskolepersonal måste ta tag i dylika beteenden och inte bara låta dem bero. "Hela byn" måste hjälpa till att ta ansvar för alla barn i viss mån. Verbal aggressivitet är lika illa som fysisk sådan och kan göra lika ont. Lär sig barn i ung ålder att de kan kläcka ur sig vad som helst kommer de säkerligen, den dagen de börjat skolan, kalla klasskamrater och lärare för "fitta", "hora" och "bög" (varför det sistnämnda ens är ett skällsord kan man ju verkligen diskutera. Men så råkar det ju nu vara i exempelvis skolvärlden. Inte jämt, men jävligt ofta). När verbal aggressivitet får härja fritt skapas enligt mig ett samhälle där steget till fysiskt våld inte är långt borta. Ofta går det ju hand i hand: när ordförrådet är klent tar man till nävarna.
Jag är inte främmande för att både tillrättavisa och försöka hjälpa både mitt eget och främmande barn. Och jag tycker att fler vuxna skall ta på sig det ansvaret.
Vad vill jag då säga med detta inlägg då? Jo, att både föräldrar och förskolepersonal måste ta tag i dylika beteenden och inte bara låta dem bero. "Hela byn" måste hjälpa till att ta ansvar för alla barn i viss mån. Verbal aggressivitet är lika illa som fysisk sådan och kan göra lika ont. Lär sig barn i ung ålder att de kan kläcka ur sig vad som helst kommer de säkerligen, den dagen de börjat skolan, kalla klasskamrater och lärare för "fitta", "hora" och "bög" (varför det sistnämnda ens är ett skällsord kan man ju verkligen diskutera. Men så råkar det ju nu vara i exempelvis skolvärlden. Inte jämt, men jävligt ofta). När verbal aggressivitet får härja fritt skapas enligt mig ett samhälle där steget till fysiskt våld inte är långt borta. Ofta går det ju hand i hand: när ordförrådet är klent tar man till nävarna.
Jag är inte främmande för att både tillrättavisa och försöka hjälpa både mitt eget och främmande barn. Och jag tycker att fler vuxna skall ta på sig det ansvaret.
söndag 16 augusti 2009
Besviken
Jag tänkte att idag, idag så har Öppna Förskolan öppnat efter sitt sommaruppehåll. Men inte då. 24/8 slås portarna upp. Dum i precis hela huvudet har jag nyss tittat på Naturhistoriska Museets hemsida för att eventuellt aktivera C bland en massa uppstoppade djur. Flora och fauna är bra för barn har jag hört. Alla museer är stängda på måndagar. Och det visste jag ju egentligen. Rum för barn på Kulturhuset är stängt. Vädret suger. Skansen är redan besökt.Nu återstår en regnig jävla parklek. Hej hink, hej spade, hej leriga augustimåndag!
Förövrigt så påstår J2 att mitt personliga kraftdjur skulle vara ugglan. Själv skulle jag nog tippa på sengångare.
En stund senare.
Men! Litet efterforskning visar på att jag kan bege mig till Aspuddens parklek. Där finns lekrum inomhus, djur, fik och vanlig lekpark. Så det blir : http://www.aspuddsparken.se/index.html
Nu skall jag packa Castor regnkläder och snart bege mig. Kanske kan "Marianne Samuelsson" aka Riktiga Mormor följa med?
Men! Litet efterforskning visar på att jag kan bege mig till Aspuddens parklek. Där finns lekrum inomhus, djur, fik och vanlig lekpark. Så det blir : http://www.aspuddsparken.se/index.html
Nu skall jag packa Castor regnkläder och snart bege mig. Kanske kan "Marianne Samuelsson" aka Riktiga Mormor följa med?
Dagens mantra lyder: intebråkaomonödigasakermedEdintebråkaomonödigasakermedEd
intebråkaomonödigasakermedEd...
intebråkaomonödigasakermedEd...
lördag 15 augusti 2009
Ledig lördag
Ed och Castor är och hälsar på Larry i hans skiv/bok/annat-affär (http://www.larryscorner.se/)
Om du är ute efter någon bok eller skiva du inte ens visste existerade eller visste att du ville ha, gå dit, drick dubbel esperesso och rota runt.
Efter denna reklampaus kan jag berätta att ledig lördag numera innebär att man förnöjt har tvättstuga och moppar golv i ensamt majestät medan avkomman terroriserar Larry´s Corner. Förr om åren var ledig lördag en bakfull historia. Man vaknade runt två på eftermiddagen, åt indisk hämtmat i sängen för att vid sex-sju-tiden på kvällen så sakteliga börja sätta på sig ansiktet igen och bege sig ut på nya dumheter (och dumt blev det ju många gånger).
Nu existerar inte sovmorgon då C börjar dagen klockan sex. Då krävs det både gröt med lingonsylt, Barnkanalen och vakna föräldrar som skall hålla koll. Det är för mig en omöjlighet att sova när C är vaken. Hur trött man än är somnar man inte om. Min inre avsvarskänsla har aktiverats efter ett helt liv i träda. Emellertid har den där ansvarskänslans tentakler inte nått alla delar av livets avdelningar ännu. Gud förbjude.
Om du är ute efter någon bok eller skiva du inte ens visste existerade eller visste att du ville ha, gå dit, drick dubbel esperesso och rota runt.
Efter denna reklampaus kan jag berätta att ledig lördag numera innebär att man förnöjt har tvättstuga och moppar golv i ensamt majestät medan avkomman terroriserar Larry´s Corner. Förr om åren var ledig lördag en bakfull historia. Man vaknade runt två på eftermiddagen, åt indisk hämtmat i sängen för att vid sex-sju-tiden på kvällen så sakteliga börja sätta på sig ansiktet igen och bege sig ut på nya dumheter (och dumt blev det ju många gånger).
Nu existerar inte sovmorgon då C börjar dagen klockan sex. Då krävs det både gröt med lingonsylt, Barnkanalen och vakna föräldrar som skall hålla koll. Det är för mig en omöjlighet att sova när C är vaken. Hur trött man än är somnar man inte om. Min inre avsvarskänsla har aktiverats efter ett helt liv i träda. Emellertid har den där ansvarskänslans tentakler inte nått alla delar av livets avdelningar ännu. Gud förbjude.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)