Besviken

Jag tänkte att idag, idag så har Öppna Förskolan öppnat efter sitt sommaruppehåll. Men inte då. 24/8 slås portarna upp. Dum i precis hela huvudet har jag nyss tittat på Naturhistoriska Museets hemsida för att eventuellt aktivera C bland en massa uppstoppade djur. Flora och fauna är bra för barn har jag hört. Alla museer är stängda på måndagar. Och det visste jag ju egentligen. Rum för barn på Kulturhuset är stängt. Vädret suger. Skansen är redan besökt.

Nu återstår en regnig jävla parklek. Hej hink, hej spade, hej leriga augustimåndag!

Förövrigt så påstår J2 att mitt personliga kraftdjur skulle vara ugglan. Själv skulle jag nog tippa på sengångare.

En stund senare.
Men! Litet efterforskning visar på att jag kan bege mig till Aspuddens parklek. Där finns lekrum inomhus, djur, fik och vanlig lekpark. Så det blir : http://www.aspuddsparken.se/index.html
Nu skall jag packa Castor regnkläder och snart bege mig. Kanske kan "Marianne Samuelsson" aka Riktiga Mormor följa med?

Dagens mantra lyder: intebråkaomonödigasakermedEdintebråkaomonödigasakermedEd
intebråkaomonödigasakermedEd...

Välstädat i en handvändning

Det är söndag förmiddag och Ed åtnjuter en sovmorgon. Jag duschade hastigt. När jag kommer ut ur duschen ser jag ett halvfuktigt spår på golvet som leder in i vardagsrummet. Det första jag tänker på är kiss. C är mycket skicklig på att ta av sig både pyjamas och blöja i smyg för att sedan stoja runt som naturist. Så jag tänkte att nu har ungen pinkat ned hela lägenheten igen. Men icke. När jag kommer in i vardagsrummet står naturisten (naturligtvis hade blöja och nattklädsel hunnit åka av under loppet av de tre minuter duschen pågick) och moppar golvet. Jag hade tydligen inte ställt undan hink och mopp så noggrant som jag först trott (noggrant här hemma är inlåst i ett rum där barn icke kan ta sig in).

När jag inte jagar naturister försöker jag beställa en bänkskiva till köpet i ljusgrått virrvarrmönster. Det verkar sluta med att jag får åka till en brädgård. Får ågren av dylika ställen då Snickar-Nicklas alltid utgår från att jag är helt bränd i huvudet för att jag inte har snopp och blåställ. Fast jag får å andra sidan ågren av nagelsalonger och dylikt där alla heter Daphne och Milou, så det behöver inte betyda något. Värld, ät skit.

Ledig lördag

Ed och Castor är och hälsar på Larry i hans skiv/bok/annat-affär (http://www.larryscorner.se/)
Om du är ute efter någon bok eller skiva du inte ens visste existerade eller visste att du ville ha, gå dit, drick dubbel esperesso och rota runt.

Efter denna reklampaus kan jag berätta att ledig lördag numera innebär att man förnöjt har tvättstuga och moppar golv i ensamt majestät medan avkomman terroriserar Larry´s Corner. Förr om åren var ledig lördag en bakfull historia. Man vaknade runt två på eftermiddagen, åt indisk hämtmat i sängen för att vid sex-sju-tiden på kvällen så sakteliga börja sätta på sig ansiktet igen och bege sig ut på nya dumheter (och dumt blev det ju många gånger).

Nu existerar inte sovmorgon då C börjar dagen klockan sex. Då krävs det både gröt med lingonsylt, Barnkanalen och vakna föräldrar som skall hålla koll. Det är för mig en omöjlighet att sova när C är vaken. Hur trött man än är somnar man inte om. Min inre avsvarskänsla har aktiverats efter ett helt liv i träda. Emellertid har den där ansvarskänslans tentakler inte nått alla delar av livets avdelningar ännu. Gud förbjude.

Castor säger

Inläggen "Castor säger" är nog endast av intresse för mig allena eller kanske ett fåtal andra som har barn i samma ålder. Andra är nog inte fullt lika fascinerade av vad ett blöjbarn tänker och tycker.


Här i hushållet har vi stora te-muggar från Indiska med stiliga indiska damer på. "Mamma" säger Castor och pekar på damerna. Himla trevligt tycker jag som ligger i en svettig och fläckig morgonrock från Hemtex med håret i en sovtofs. Att Castor sedan säger "Mormor" och pekar på en bild i DN föreställande Gotlands före detta landshövding Marianne Samuelsson förhöjer bara stämningen såhär på morgonkvisten. Nedan bifogas en bild på den riktiga mormor.





Vad händer annars då? De sedvanliga upp- och nedgångarna som hör ett parförhållande till. Museipedagogik II drar i gång i oktober. Vi är numera nästan grannar med V, B och Chelsea.
Dem finner ni här: http://veronica-bloggar.blogspot.com/


Jag planerar att införskaffa en saknad sladd till digitalkameran som försvann i och med flytten (sladden alltså, inte kameran). När sladden är på plats kommer jag ladda upp en massa bilder. Skall bli väldigt kul! Dock lyser fotografier på mig med sina frånvaro. Jag fick inte plats på bilderna.


Andra projekt är att medelst en slipmaskin slipa hela köksstommen fin och måla den i stockholmsvitt (uttjatad färg, jag vet). Nu är det 28383 lager färg som flagar om man skulle råka titta på den för länge. Har också ordnat öppen förvaring i köket vilket medför ett krav på fint porslin och ordning. Ett tredje projekt kallat "Hej Soprum" har genomförts i samband med detta nya arrangemang. Inget mer udda porslin man fått av välmenande men smakbefriade släktingar.

Efter detta roliga inlägg säger jag nu hejdå.


Hejdå!

Barnvagnar och annat man handskas med

Ja, nu när jag själv har barn och tillika även en barnvagn stör jag mig inte längre på barnvagnarnas vara eller icke vara. Dock läser jag nu och då ganska barnsliga blogginlägg av människor som ägnar ohemult mycket energi åt att hata barnvagnar, eller då snarare de som kör vagnarna. Det ni gnällspikar borde veta är att barnvagnar kan vara ganska tunga och roddiga historier, särskilt de vagnar som inte är hyperdesignade modeller á la 10 000 svenska jävla kronor. Så vi med barnvagn är ibland i vägen för er andra på grund av andra skäl än ren och skär elakhet och lättja. Dock kan jag helhjärtat erkänna att jag har kört in i och på saker och en del personer med flit. Men det är ju en helt annan sak, haha.

Idag var vi och badade i en liten barnpool på söder. En mamma hade med sig ungefär tusen färgglada spadar, hinkar och relaterat till sin dotter som såg ut att vara i Castors ålder, runt ett- och ett halvt år. Castor närmade sig högen med leksaker litet diskret var på ungen skrek i högan sky. Mamman upplyste oss om att C ABSOLUT inte fick låna en leksak för då skulle hennes dotter bli så arg och ledsen. Jaha sade vi och bände loss en vattenkanna i plast ur Castors händer (de hinner ju suga åt sig saker enormt snabbt, de små liven..) och drog oss undan litet.

Nu funderar jag litet smått på hur ett barn som aldrig får lära sig att dela med sig kommer bete sig senare i livet, både som äldre barn, tonåring och vuxen? Ganska obstinat och jobbigt förmodligen. Herregud, det var billiga PLASTLEKSAKER vi talar om här. C delar med sig (på min inrådan) och jag tror det bara är bra i måttliga mängder. Hon behöver ju inte låna ut om hon har en sak med sig, men har hon tio, så visst!

Som förälder måste man konfronteras med en massa människor man aldrig ens hade behövt titta på annars..

Tjohooo, The Fat Guru has spoken!

Har fått mail på MySpace från en man som tycker att jag skall gå ned i vikt: http://www.myspace.com/fattoskinnyguru

Funderade på att replikera med ett "I like my fat, please" men orkar inte. Den senaste tiden har viktpaniken faktiskt lagt sig en smula. Man vänjer väl sig. Fråga till er fetton därute: var kan man köpa snygga kläder om man inte har storlek 38 längre (utan snarare 46)? Tycker att jag ser många välklädda tjockare personer på stan..

Har dock noterat att jag blir osynligare ju mer kilon jag bär omkring på. Jag både syns och inte syns. Syns i den bemärkelsen att jag tar upp mer plats, hehe, men omöjliggörs som sexobjekt. Jag tror det har att göra med att mitt självförtroende störtdykt i och med min större rondör, för jag kan räkna upp fler än tre tjocka kvinnor jag tycker är både sexiga och snygga, och omgivningen verkar hålla med. Det märks förmodligen på mig att jag inte trivs med mig själv och osäkerhet och självhat brukar aldrig vara med på topp-tio-listan över attraktiva egenskaper.

Annars: Castor klämmer sig in på toaletten när jag sitter där inne, spänner ögonen i mig och säger "bajs". Rätt och riktigt.

Ed har semester.

En sommardag

Humöret är som vädret: ganska grått och dystert. Det är snålblåst inuti. Jag försöker låta dagarna vara glädjefyllda för C:s skull. Jag vill inte förstöra hennes liv genom att vara deprimerad och småknäpp. Så jag rycker upp mig och går till lekplatsen. Jag rycker upp mig och städar. Rycker upp mig och känner att det är svårt att vara lycklig även om man borde.