Hejdå!

Hejdå till ett kg. Nu vägs det 82 kg.

Ungefär 12 kg kvar.

Fyllbultar?

Castor har börjat prata mycket. Inga meningar, men mycket ord. Varannan dag i snitt kommer det något nytt. Hemma hos Mormor finns det i ett hörnskåp en samling porslinstomtar som C kallar för "bultar" och som hon bär omkring på under Mormors med förtjusning skräckblandade överinseende. Ordet "bultar" får mig osökt att tänka på "fyllbultar" och det är väl en sanning som tyvärr ligger nära tillhands för många i juletid. Jag har själv blivit vittne till att vuxnas alkoholkonsumtion under Julafton och följande dagar verkligen kan få barn att känna ångest inför julen i stället för förväntan.

Annars väger jag fortfarande 83 kg.

Höhöhö

Barnböcker du aldrig träffar på i bokhandeln, stulet av Joanna:

* Du Är Annorlunda Och Det Är Inte Bra
* Pojken Som Dog Efter Att Ha Ätit Upp Alla Grönsakerna
* Kossan Magda, Pappas Nya Fru
* Roliga Ord På Tre Bokstäver Som Man Kan Dela Med Sig Av
* Hammare, Skruvmejsel, Sax och Såg: En Gör-Det-Själv-Bok
* Barnens Guide Till Liftande
* Karin Var Så Olydig Att Mamma Slutade Älska Henne
* Nicke Nyfiken Och HögspänningsStängslet
* Alla Katter Kommer Till Helvetet
* Den Lilla Skvallrande Morsgrisen
* Nu Får Det Vara Slut, Du Ska Adopteras Bort
* Morfar Får En Kista
* Den Magiska Världen Inuti Det Övergivna Kylskåpet
* Hobbe Får Kattleukemi
* Gott Godis: En Guide Till Främlingar Och Deras Godispåsar
* Du Är En Olycka
* Saker Som Rika Personer Har, Och Som Du Aldrig Kommer Att få
* Gubben i Månen Är Egentligen Satan
* Se Katten Måns. Se Katten Måns Flyga.
* Dina Mardrömmar Är Verkliga
* Var Vill Du Begravas?
* Ägg, Toalettpapper Och Din Skola
* Gnällande, Sparkande och Gråtande: Enkla Sätt Att Få Det Du Vill
* Varför Herr Gaffel och Fru Väggkontakt Inte Kan Vara Vänner
* Ställen Som Mamma Och Pappa Gömmer Barnförbjudna Saker På
* Pappa Dricker För Att Du Skriker
* Ploff! Säger Hamstern … Och Etthundra Andra Roliga Spel I Mikrovågsugnen

PMS

PMS medför viktuppgång. Inte populärt såhär i tider av reducering får jag säga. Blir osäker på om jag ätit för mycket eller binder vatten som en tok.

Fy farao. I nästa liv tänker jag bli en man. En man som Silvio Berlusconi (stavning?) som lever helt övertygad om att han är snygg, perfekt och alltid har rätt. Ingen självkritik, PMS eller tvivel där inte, trots att hela människans uppenbarelse bara skriker "skjut mig".

Nej.

Det känns som "nej". Hela alltet är "nej". Vill inte och kan inte, tänker inte.

DEADBOLT

29/11 kommer Deadbolt (US) och Satan Takes a Holiday (SWE) till Pluto! Du kan köpa din biljett på Sound Pollution i Gamla Stan och på Pet Sounds på Södermalm, Stockholm men även på Tickster.com De kostar 160 plus serviceavgift, vilket torde vara runt 10 kr! Adress: Lövholmsvägen 20, Gröndal, Stockholm. Ta tvärbanan till Trekanten.
Ålder: 18 år.
Tid: Ca 19.00-01.00 då det är måndag dagen därpå och många skall jobba!

Happy Fathers Day, Ed

En bebis-Castor önskar grattis på Fars Dag! Gammal bild men fin ändå!

Svinigt?

Har halsont och är enormt trött. Magont också för den delen. Men jag hoppas slippa svininfluensan. Dels då jag inte vill vara sjuk, dels vill jag inte att Castor skall bli smittad och krasst sett så tar det så jävla lång tid innan Försäkringskassan betalar ut Eds tillfälliga föräldrapenning när han måste vara hemma och ta hand om C..

Den 30/11 börjar den kära C på förskola dock. I Gamla Stan. Och nej, jag tänker inte förklara för en själ till varför vi valt som vi valt. Har gjort den ungefär en triljard gånger nu. Tänkte börja fråga andra föräldrar varför de kastar in ungarna på det som är närmast hemmet utan urskiljning om någon undrar igen (nu säger jag absolut inte att de flesta föräldrar gör så, notera detta).

Annars: är duktigt trött på Facebook. Folk bara skryter, har duktighetskomplex och "vänner" man har på sin lista visar sig vara helt humorbefriade. Har börjat förstå att många använder FB som ett slags interaktivt CV, så det är väl därför "alla" blivit så präktigt prestationsbaserade.

Castor säger:

Härnor- stjärnor.
Dida- byxa, strumpbyxa.
Bila- bilar.
Gacka- jacka.
Tibor- en plastros mamma har i en kruka i vardagsrumsfönstret hemma hos sig. Bara den blomman heter Tibor dock.
Bajs- kommentar överflödig.
Bye-bye- C lär sig engelska i litet format.
Huuu- hus.

Och en massa mer förstås.

Hejdå

Nu 83 kg. Ungefär.

Blä!

Inget fungerar så bra som det borde på hemmafronten. Var kom all denna bitterhet ifrån? Vi har ju dock enats om att välja varandra och inte ge upp. Så långt allt väl.

Minus ett kg till. Nu 84 kg.

Här rasar kilona!

Näe, nu sitter jag och blåljuger! Inte ett jävla kg har försvunnit på 9 dagar trots äta vettigt och lilla motionsrundan. Men, men..

Ed och jag reparerar hemlivet och försöker vara snälla och orka med. Småbarnsliv är inte skonsamt mot relationen alla gånger.

Projekt: måla om en vägg i köket, slutföra rollandet av köksluckor samt borra hål till de nya handtag jag införskaffat. Och köpa en sladd till digitalkameran.

C ligger och sover på stora sängen efter 5 timmars lek på öppna förskolan i Kärrtorp. Om en månad börjar riktiga förskolan. På bilden ses barnet ifråga leka med en ful saccosäck hos Mormor. Barnet har även hemklippt lugg som justerades under vilda protester och blev liiiitet kort.















Jag bakar förövrigt bröd och hoppas komma in på universitetskurser efter jul trots att jag lyckades schabbla något oerhört med mina ansökningar.

Pedofil? Nazist?

Det finns en affär som säljer så kallade "alternativa kläder" nära St.Eriksbron. Mitt tips är att inte köpa ett skit där då ägaren har ett förflutet som nazist och har pedofila tendenser (en man närmare 50 som vill sätta på och har satt på 15-åringar har det i mina ögon).. Att denna man dessutom är en lurifax i affärer gör honom inte mer populär!

Så, Dagens Sanning är nedskriven.

Ett kg mindre

Som några kanske vet blev jag ganska tjock av graviditeten och livet som följde. För mycket mat och för litet motion helt enkelt. Men nu håller jag på att göra något åt saken. Började på 90 kg, har tappat 5 kg. Har runt 20 kg kvar nu.

Och nej, jag svälter mig inte. Äter mindre portioner, inte så mycket bröd och pasta och ibland ersätts mat med en nutrilettdrink.

Till jul tänkte jag vara nere på 80 kg.

Kan tillägga att jag brukat väga mellan 53-58 kg hela livet.. Så jag känner mig närmast utklädd med all denna extravikt.

Hotad med stryk för en struntsumma

.. nollan jag skrev om i nedanstående inlägg har sagt följande (ha i åtanke att jag och Ed INTE är
skyldiga honom pengar, han krävde betalt av oss ändå):

- If you don´t give me the money I will send some guy´s to collect.

DET, mina kära, är ett hot i mina ögon. Särskilt när han vet att vi vet att han och hans anhang har anknytning till en av de sammanslutningar som bland annat brukar benämnas med beteckningen 1%.. Dock ställer jag mig frågan om dessa killar skulle åka och slå på någon för 1500 kr? Särskilt när uppdragsgivaren måste bo i en bil, inte har ett busskort och inte ens kan ringa någon för det mesta (bara skicka en drös sms han borde få uppkörda i röven). Så hur skulle han betala dem?

Jag har god lust att skriva ut killens namn och hans bands namn men jag kommer inte göra det. Men den som frågar privat kommer garanterat få veta.

Men hjälp, vilken jävla nolla!

En person som ej får de pengar han anser sig vara berättigad till (trots undermålig arbetsinsats från hans sida) drar sig inte för att hota både mig och andra personer, om än förtäckt. Karln är fullblodssexist, en jävla klant och borde deporteras till en saltgruva. Det är min spontana reaktion. Fick dåliga vibbar redan från början men människor i min närhet ville inte lyssna.

Jag fick ett argryck och blockade honom från alla communities jag kom på. Då får Ed sms där han anser mig vara barnslig. Samma typ har även rådit Ed att "kontrollera sin kvinna" när jag hade mage att fråga honom om en sak av logistisk karaktär 3 gånger (han vägrade svara på sitt mail men jag vet att han läste det, men han samarbetar bara med MÄN). Jesus, var är du när jag behöver dig?

Inget att hurra över

Rent privat är det litet tungt. Ibland vill man olika saker i livet fast man älskar varandra. Ibland går det inte att komma över dessa hinder. Ibland kanske man måste gå vidare även om inte hela hjärtat hänger med.

Vi får se hur saker och ting utvecklar sig. Inget är avslutat och ingen är arg. Men jag är ledsen och inte helt nöjd med arrangemangen omkring mig. Så pass ledsen att.. Vi får se.

Göran Hägglund, den vanliga människans riddare!

Såhär på morgonkvisten har jag som vanligt druckit kaffe och läst DN Debatt. Och det började brinna i skallen på mig. Orsaken är Göran Hägglunds debattartikel ”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”. Länkar här till artikeln även om jag själv alltid läser papperstidningen: http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221

Göran: "..// Det är väldigt höga hästar som skrittar runt i Sverige i dag. Se bara sommarens debatt kring mitt påstående att samhällseliten lever i en verklighet som skiljer sig från vanligt folks..//"

Göran menar på att det han kallar "kulturvänstern" medelst pekpinnar vill tvinga på "den vanliga människan" förhållningssätt till saker och ting denna vanliga människa inte är intresserad av, såsom exempelvis genusperspektiv, konst och normkritik. Jag ser på mig själv som en vanlig jävla människa och jag är i allra högsta grad både insatt och intresserad av frågor som Göran påstår endast "samhällseliten" bryr sig om. Och jag tror det gäller många andra vanliga jävlar.

Göran: "Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."

Göran: "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."

Det jag undrar över är vad "en vanlig människa" är. I Görans ögon är det förmodligen medlemmar av en heteronormativ kärnfamilj. Problemet är dock att alla dessa människor jag definierar som Verklighetens folk inte lever upp till Görans vanlighet. En del är singlar, gifta, ensamstående föräldrar, funktionshindrade, kristna, ateister, muslimer, homosexuella, bisexuella, lever i polygama relationer såväl som i monogama sådana. Och alla dessa personer är både vanliga och verkliga människor som engagerar sig. Såväl djurrätt, konstkritik och genusfrågor avhandlas över köksborden. Kanske till och med samtidigt som man snickrar, är på landet eller arbetar hederligt. Göran kallar kamp för jämlikhet i samhället för "konstigheter". För många av dessa vanliga människor är inte dessa frågor perifera och "konstiga". De är en realitet i det dagliga livet.

Göran: "Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. Men i snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Projekteras, teraperas och omstruktureras."

Först ett svar på frågan: JA, vanligt folk skall bry sig! Tack vare att vanligt folk "brytt sig" om ting som stuckit i ögonen på värdekonservativa personer har personer som jag själv rösträtt. Jag får ärva. Jag är myndig även som ogift. Jag får göra abort och leva ihop med någon av samma kön om jag vill, utan att enligt lagen ses som sinnessjuk. Tack vare "vanliga människor" existerar en debatt om genusfrågor och förtryckarstrukturer. Att sedan Göran är en biologist som vurmar för Manligt och Kvinnligt och inte ser dessa strukturer orkar jag inte gå in på här..

På 1970-talet sades det från vänsterhåll att det personliga var politiskt. Detta är i allra högsta grad gällande även 2009. Hur vi fördelar föräldraledighet, vilken skola vi väljer om vi kan välja, vård av våra gamla föräldrar, vem som snickrar, vem som har möjlighet att åka utomlands, allt detta är politik. Allt detta har en förankring i det Göran anser tillhöra elitistiska ideologiska modeller. Att vilja frånta denna "verklighetens människa" ansvaret att föra en samhällelig diskussion på olika nivåer är att säga att oändligt många individer inte är kapabla till egna val och att själv sätta sig på höga hästar och peka med hela handen. Är det av omtanke Göran vill låta "verklighetens människa" slippa politik och sakfrågor? Jag tycker mig se att Göran verkar på exakt samma vis som den "kulturvänster" han kritiserar för att vara styrande.

Göran: "Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."

Man kan fråga sig hur utveckling över huvudtaget är möjlig i ett samhälle där den vanliga medborgaren tillskrivs ointresse i ideologiska teorier, där den vanliga människan enligt en politiker BÖR hålla sig borta från dessa. Dessa ideologiska teorier existerar på gräsrotsnivå och är inget som enbart diskuteras "von oben" i stängda rum. Makten skall förövrigt alltid ifrågasättas, men enligt Göran är intellektuella spörsmål något några få utvalda (dock inte "kulturvänstern") skall syssla med. Och begriper inte karln att han säger emot sig själv artikeln igenom?

Göran, sluta tala om för mig hur jag skall leva mitt liv! Göran, sluta för i helvete dumförklara den vanliga människan. Vem är det som finskrittar nu?

FEST

Rock´n´rollbandet BugGirl (AUS) spelar på Stockholms nya undergroundscen Kulturföreningen Pluto den 26/9. Mycket har skrivits om syskonparet Ambers och Clinnos BugGirl, här är ett axplock:

"UK giants of media love BugGirl. Impressed by the band's no bullshit attitude towards rock, blazing guitars tones & fun rockin' party vibe, long time fan Malcome Dome invited BugGirl for a special guest appearance on Total Rock Radio London. Legendary UK Rock magazine, Classic Rock featured BugGirl on the Cover mount CD alongside The Datsuns, Airbourne, Stone Gods, The Donnas, Saxon and Rose Tattoo. (Nov 2008 issue)."

"Produced by Mark Opitz (AC/DC's "Powerage", "Let There be Rock" & Rose Tattoo's "Blood Brothers"). Mark Opitz has captured the nasty bight of BugGirl's Australian Pub Rock sound. An awesome retro, party rock recording, with huge sounding vintage Les Pauls and blazing walls of Marshall's."

Hemsida: http://www.buggirl.net/Myspace: http://www.myspace.com/thebuggers
Adress: Lövholmsvägen 20, Gröndal. Ta tvärbanan, gå av vid hållplats Trekanten.
Tid: Från 19.00-sent.
Pris: 100 kr.
Ålder: 18 år.

Jag har gjort slut med två (tre) personer

Första "man" ut var Alkohol: jag har nu inte druckit en droppe alkohol på 2 år och 4 månader (och Ed har inte druckit på 19 år nu). Bakgrunden till detta kan de som känner mig på riktigt. Och jag vill verkligen ge Castor en alkoholfri barndom och uppväxt. Mår dåligt när jag ser småbarnsföräldrar med systempåsar. Kanske kan de hantera det de köpt till helgen på ett tillfredställande vis. Vi hoppas det. Ett eller två glas vin till maten är ju helt okej med barnen med (ja, inte för mig då), men skall man med vett och vilja hiva i sig mer bör man ha skaffat barnvakt/liknande arrangemang.

På köpet tror jag att jag har blivit en trevligare person: pålitligare, roligare och mindre utåtagerande. Utan alkohol och med ett barn och en kärleksrelation att ta ansvar för kan jag inte leva som förr och vill heller inte göra detta. Mycket underligheter pågick och jag kan bli mörkrädd när jag tänker på det. Var hade mitt omdöme tagit vägen?

Halleluja- jag har faktiskt börjat definiera mig som en sådan som inte dricker. Och visst på jag ut på galej ibland. Men inte så väldigt ofta och jag dricker ramlösa och drar vid tolv. Men det är skoj att klä upp sig och glo på folk. Jag har dock inte varit på några "gamla" ställen. Har dels tappat intresset för musiken och subkulturen, och är dels inte så trakterad av vissa människor som rör sig i de kretsarna. Särskilt inte då en del relationer är både obefintliga och tämligen frostiga från bägge håll. Detta leder mig in på avslut nummer två. Vänskap.

Vänskap är en trevlig företeelse när den fungerar och är någorlunda jämlik. Ibland kör det ihop sig, man blir förbannad, får det ur sig och går vidare, förhoppningsvis med vännen vid sin sida. Vid andra tillfällen kör det ihop sig gång på gång och du och vännen kan inte förlika er med varandras olikheter men fortsätter att umgås ändå med magvärk, tysta tysta fikastunder och skitsnack med tredje part som följd. När man hela tiden känner att man måste passa sig för vad man säger till sin vän har det slutat vara kul för länge sedan.

Jag har "gjort slut" på två vänskaper, en för kanske drygt två år sedan (den relationen hade dock varit mer än lovligt knackig flera år innan detta) och en annan för 5-6 månader sedan. Och det känns JÄTTEBRA, för det mesta, även om jag kan känna mig både sur och ledsen vid väldigt enstaka tillfällen. Kontentan av ovanstående harang är att man kan göra slut med vänner när relationen blivit destruktiv, man måste inte stånga sig blodig mot något som inte längre finns.

Okej, jag kommer ut nu.

Dags att komma ut ur garderoben. Jag har tvångstankar. Det kan förstöra hela dagar. Jag vill dock poängtera att INGA av tvångstankarna har att göra med att skada mig själv eller Castor, så slappna av. Det är annat det gäller, men jag tänker inte skriva exakt vad det rör sig om.

"Tvångstankar kan vara tankar, idéer, tvivel, impulser, fantasier, inre bilder, starka obehagskänslor eller en påträngande och ständigt återkommande malande oro. Tvångstankarna är svåra att strunta i, de ”tar över” och gör det svårt att fokusera på annat." (http://www.autismforum.se/)

Fy vad hemskt det är. Att tänka på en sak en miljon gånger, att behöva tänka "rätt", för annars måste man upprepa tankegången tills det blir "rätt". Känna detta OERHÖRDA överhängande HOT. Minsta sak som är relaterad till denna sak gör mig helt stel och illamående.

Men nu har jag bestämt mig för att ta tag i det. Det är inte "sakens" fel, det är mitt eget beteende som är fel.

Bokbål

Castor har ärvt MASSA böcker från min barndom. Jag är född 1975 och de böcker som lästes i min barndom var både samtida och från 50-60-talen samt det tidiga 70-talet. Nu när man sitter och tittar i dessa böcker slås man av en hel del saker: flickor är för det mesta söta och hjälplösa, pojkar aktiva problemlösare: den mörka dockan heter "Neger-Lisa" och kärnfamiljen är i majoritet (på 70-talet dyker normupplösande familjekonstellationer upp mer och mer dock). En Pixie-bok (liten häftad bok) som handlar om Maja-Stina-Britta som inte kan bestämma sig för vem hon skall gifta sig med avslutas såhär "Men vem du vill ha, Maja-Stina-Britta, det kan faktiskt kvitta". Och det är väl inte riktigt ovanstående värderingar jag helst vill ge Cassandra.

Jag anser för det mesta att det är en synd att kasta böcker, men här måste några faktiskt åka i soporna.

Tillit

Jag lider tyvärr av brist på tillit till personer jag har nära relationer med, och då särskilt i den klassiska parrelationen. Detta gör att jag blir till en tjatig, krävande och kvävande flickvän i en del situationer. Inte för att jag vill, men för att jag drabbas av ett inre tvång och måste "ställa saker till rätta" genom diverse kufiska påhitt. Detta leder självklart till gräl och osämja.

Till viss del härrör detta beteende från destruktiva förhållanden jag genomlidit, där män ljugit och dribblat med både mina känslor och min hjärna så pass att jag först åratal senare kunnat se vad som egentligen pågick. Och det är de nuvarande relationerna som får ta stryk. Jag gråter, hotar och vill återta kontrollen.

Det är inte kul alls.

Hur gör man för att lita på sina nära och kära? Jag vill inte vara såhär mer. Jag vill inte ha tvångstankar.

Håller med nedanstående skribent. Reclaim- ät skit!

http://ulrikarudqvist.blogspot.com/ :

"Dagens hjälte
20.30 Till Sydsvenskan säger en av "motdemonstranterna" att de redan tidigare under dagen hade bestämt sig för att gå emot deltagarna i Reclaim Rosengård. – De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Rosengård dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn, säger Mohammed Aburid och undrar varför Reclaim-deltagarna är maskerade.
--
Jag garvar ihäl mig. det där är fan det bästa som nånsin sagts om Reclaim-snorungarna. Jag har som tonåring befunnit mig i samma umgängen som såna här typer, och nio av tio är övre medelklassungar som gör tonårsrevolt genom att förstöra och slåss men kalla det för politik. det är fan inte mer politik för att man är maskerad och kallar det reclaim än om man är maskerad och rånar någon på gatan. Go Mohammed! Go Rosengård!"

Tjejhinken

I onsdags besökte jag Vasaparkens stora lekpark med Castor och Marianne Samuelsson aka Riktiga Mormor. Som jag nämnt tidigare konfronteras man ibland som förälder med människor man absolut inte ens behövt titta på innan avkomman anlände. Jag kan förvånas över saker en del kläcker ur sig offentligt ibland.

Jag och C satt i sandlådan och pysslade med hinkar och spadar då C begav sig iväg för att samla på sig fler hinkar. En rosa hink en pojke på ungefär två år redan lekte med verkade tydligen vara målet. C drog olovandes iväg med hinken, pojken grät. Och fick en utskällning av sin egen mor. Mamman såg ut (nu generaliserar jag stenhårt utifrån min egen erfarenhet av omvärlden) att tillhöra en innerstadsboende övre medelklass, förmodligen med ett arbete som krävt någon slags högre studier. Hon var runt 35-40 år, hade blont hår i hästsvans och de där trista men dyra märkeskläderna: beiga damchinos, blå- och vitrandig blus och bruna läderloafers. Denna "medelklassens stöttepelare" ropar detta till sin son:

- Men Rickard, gråter du över en TJEJHINK, nej nu får du skärpa dig, en TJEJHINK! Det är väl inget för en kille att leka med?!

Och Rickard grät.

Och jag förundrades och lekte nästan skräckslaget med tanken på hur en sådan syn på genus fostrar och vilka slags män Rickard och hans stackars små gelikar kommer att bli i framtiden.

Har det svenska samhället i stort inte kommit längre i genusfrågan än så här?

"Skittönt"

Ja, Castor blev kallad "Skittönt" av en annan unge mitt framför ögonen på mig i Skarpnäck. Ett dagis (jaja, förskola då. När JAG var liten, på järnåldern, hette det daghem; dagis) huserade på samma lekplats som jag och C. Alla barn rumlade runt i en stor kana: klättrade uppför och åkte nedför, huller om buller, satt mitt i och verkade ha skoj. Större delen av skaran drog vidare till några rep och gungor men C och en pojke på ungefär 5 år stannade i kanan. C stod mitt i kanan och fattade inte bättre och för att få henne att flytta på sig skrek pojken "skittönt, jävla skittönt". INGEN i personalen reagerar men man märker att de hör. Jag blev fly förbannad dock och talade om för pojken att hans beteende var helt oacceptabelt.

Vad vill jag då säga med detta inlägg då? Jo, att både föräldrar och förskolepersonal måste ta tag i dylika beteenden och inte bara låta dem bero. "Hela byn" måste hjälpa till att ta ansvar för alla barn i viss mån. Verbal aggressivitet är lika illa som fysisk sådan och kan göra lika ont. Lär sig barn i ung ålder att de kan kläcka ur sig vad som helst kommer de säkerligen, den dagen de börjat skolan, kalla klasskamrater och lärare för "fitta", "hora" och "bög" (varför det sistnämnda ens är ett skällsord kan man ju verkligen diskutera. Men så råkar det ju nu vara i exempelvis skolvärlden. Inte jämt, men jävligt ofta). När verbal aggressivitet får härja fritt skapas enligt mig ett samhälle där steget till fysiskt våld inte är långt borta. Ofta går det ju hand i hand: när ordförrådet är klent tar man till nävarna.

Jag är inte främmande för att både tillrättavisa och försöka hjälpa både mitt eget och främmande barn. Och jag tycker att fler vuxna skall ta på sig det ansvaret.

Besviken

Jag tänkte att idag, idag så har Öppna Förskolan öppnat efter sitt sommaruppehåll. Men inte då. 24/8 slås portarna upp. Dum i precis hela huvudet har jag nyss tittat på Naturhistoriska Museets hemsida för att eventuellt aktivera C bland en massa uppstoppade djur. Flora och fauna är bra för barn har jag hört. Alla museer är stängda på måndagar. Och det visste jag ju egentligen. Rum för barn på Kulturhuset är stängt. Vädret suger. Skansen är redan besökt.

Nu återstår en regnig jävla parklek. Hej hink, hej spade, hej leriga augustimåndag!

Förövrigt så påstår J2 att mitt personliga kraftdjur skulle vara ugglan. Själv skulle jag nog tippa på sengångare.

En stund senare.
Men! Litet efterforskning visar på att jag kan bege mig till Aspuddens parklek. Där finns lekrum inomhus, djur, fik och vanlig lekpark. Så det blir : http://www.aspuddsparken.se/index.html
Nu skall jag packa Castor regnkläder och snart bege mig. Kanske kan "Marianne Samuelsson" aka Riktiga Mormor följa med?

Dagens mantra lyder: intebråkaomonödigasakermedEdintebråkaomonödigasakermedEd
intebråkaomonödigasakermedEd...

Välstädat i en handvändning

Det är söndag förmiddag och Ed åtnjuter en sovmorgon. Jag duschade hastigt. När jag kommer ut ur duschen ser jag ett halvfuktigt spår på golvet som leder in i vardagsrummet. Det första jag tänker på är kiss. C är mycket skicklig på att ta av sig både pyjamas och blöja i smyg för att sedan stoja runt som naturist. Så jag tänkte att nu har ungen pinkat ned hela lägenheten igen. Men icke. När jag kommer in i vardagsrummet står naturisten (naturligtvis hade blöja och nattklädsel hunnit åka av under loppet av de tre minuter duschen pågick) och moppar golvet. Jag hade tydligen inte ställt undan hink och mopp så noggrant som jag först trott (noggrant här hemma är inlåst i ett rum där barn icke kan ta sig in).

När jag inte jagar naturister försöker jag beställa en bänkskiva till köpet i ljusgrått virrvarrmönster. Det verkar sluta med att jag får åka till en brädgård. Får ågren av dylika ställen då Snickar-Nicklas alltid utgår från att jag är helt bränd i huvudet för att jag inte har snopp och blåställ. Fast jag får å andra sidan ågren av nagelsalonger och dylikt där alla heter Daphne och Milou, så det behöver inte betyda något. Värld, ät skit.

Ledig lördag

Ed och Castor är och hälsar på Larry i hans skiv/bok/annat-affär (http://www.larryscorner.se/)
Om du är ute efter någon bok eller skiva du inte ens visste existerade eller visste att du ville ha, gå dit, drick dubbel esperesso och rota runt.

Efter denna reklampaus kan jag berätta att ledig lördag numera innebär att man förnöjt har tvättstuga och moppar golv i ensamt majestät medan avkomman terroriserar Larry´s Corner. Förr om åren var ledig lördag en bakfull historia. Man vaknade runt två på eftermiddagen, åt indisk hämtmat i sängen för att vid sex-sju-tiden på kvällen så sakteliga börja sätta på sig ansiktet igen och bege sig ut på nya dumheter (och dumt blev det ju många gånger).

Nu existerar inte sovmorgon då C börjar dagen klockan sex. Då krävs det både gröt med lingonsylt, Barnkanalen och vakna föräldrar som skall hålla koll. Det är för mig en omöjlighet att sova när C är vaken. Hur trött man än är somnar man inte om. Min inre avsvarskänsla har aktiverats efter ett helt liv i träda. Emellertid har den där ansvarskänslans tentakler inte nått alla delar av livets avdelningar ännu. Gud förbjude.

Castor säger

Inläggen "Castor säger" är nog endast av intresse för mig allena eller kanske ett fåtal andra som har barn i samma ålder. Andra är nog inte fullt lika fascinerade av vad ett blöjbarn tänker och tycker.


Här i hushållet har vi stora te-muggar från Indiska med stiliga indiska damer på. "Mamma" säger Castor och pekar på damerna. Himla trevligt tycker jag som ligger i en svettig och fläckig morgonrock från Hemtex med håret i en sovtofs. Att Castor sedan säger "Mormor" och pekar på en bild i DN föreställande Gotlands före detta landshövding Marianne Samuelsson förhöjer bara stämningen såhär på morgonkvisten. Nedan bifogas en bild på den riktiga mormor.





Vad händer annars då? De sedvanliga upp- och nedgångarna som hör ett parförhållande till. Museipedagogik II drar i gång i oktober. Vi är numera nästan grannar med V, B och Chelsea.
Dem finner ni här: http://veronica-bloggar.blogspot.com/


Jag planerar att införskaffa en saknad sladd till digitalkameran som försvann i och med flytten (sladden alltså, inte kameran). När sladden är på plats kommer jag ladda upp en massa bilder. Skall bli väldigt kul! Dock lyser fotografier på mig med sina frånvaro. Jag fick inte plats på bilderna.


Andra projekt är att medelst en slipmaskin slipa hela köksstommen fin och måla den i stockholmsvitt (uttjatad färg, jag vet). Nu är det 28383 lager färg som flagar om man skulle råka titta på den för länge. Har också ordnat öppen förvaring i köket vilket medför ett krav på fint porslin och ordning. Ett tredje projekt kallat "Hej Soprum" har genomförts i samband med detta nya arrangemang. Inget mer udda porslin man fått av välmenande men smakbefriade släktingar.

Efter detta roliga inlägg säger jag nu hejdå.


Hejdå!

Barnvagnar och annat man handskas med

Ja, nu när jag själv har barn och tillika även en barnvagn stör jag mig inte längre på barnvagnarnas vara eller icke vara. Dock läser jag nu och då ganska barnsliga blogginlägg av människor som ägnar ohemult mycket energi åt att hata barnvagnar, eller då snarare de som kör vagnarna. Det ni gnällspikar borde veta är att barnvagnar kan vara ganska tunga och roddiga historier, särskilt de vagnar som inte är hyperdesignade modeller á la 10 000 svenska jävla kronor. Så vi med barnvagn är ibland i vägen för er andra på grund av andra skäl än ren och skär elakhet och lättja. Dock kan jag helhjärtat erkänna att jag har kört in i och på saker och en del personer med flit. Men det är ju en helt annan sak, haha.

Idag var vi och badade i en liten barnpool på söder. En mamma hade med sig ungefär tusen färgglada spadar, hinkar och relaterat till sin dotter som såg ut att vara i Castors ålder, runt ett- och ett halvt år. Castor närmade sig högen med leksaker litet diskret var på ungen skrek i högan sky. Mamman upplyste oss om att C ABSOLUT inte fick låna en leksak för då skulle hennes dotter bli så arg och ledsen. Jaha sade vi och bände loss en vattenkanna i plast ur Castors händer (de hinner ju suga åt sig saker enormt snabbt, de små liven..) och drog oss undan litet.

Nu funderar jag litet smått på hur ett barn som aldrig får lära sig att dela med sig kommer bete sig senare i livet, både som äldre barn, tonåring och vuxen? Ganska obstinat och jobbigt förmodligen. Herregud, det var billiga PLASTLEKSAKER vi talar om här. C delar med sig (på min inrådan) och jag tror det bara är bra i måttliga mängder. Hon behöver ju inte låna ut om hon har en sak med sig, men har hon tio, så visst!

Som förälder måste man konfronteras med en massa människor man aldrig ens hade behövt titta på annars..

Tjohooo, The Fat Guru has spoken!

Har fått mail på MySpace från en man som tycker att jag skall gå ned i vikt: http://www.myspace.com/fattoskinnyguru

Funderade på att replikera med ett "I like my fat, please" men orkar inte. Den senaste tiden har viktpaniken faktiskt lagt sig en smula. Man vänjer väl sig. Fråga till er fetton därute: var kan man köpa snygga kläder om man inte har storlek 38 längre (utan snarare 46)? Tycker att jag ser många välklädda tjockare personer på stan..

Har dock noterat att jag blir osynligare ju mer kilon jag bär omkring på. Jag både syns och inte syns. Syns i den bemärkelsen att jag tar upp mer plats, hehe, men omöjliggörs som sexobjekt. Jag tror det har att göra med att mitt självförtroende störtdykt i och med min större rondör, för jag kan räkna upp fler än tre tjocka kvinnor jag tycker är både sexiga och snygga, och omgivningen verkar hålla med. Det märks förmodligen på mig att jag inte trivs med mig själv och osäkerhet och självhat brukar aldrig vara med på topp-tio-listan över attraktiva egenskaper.

Annars: Castor klämmer sig in på toaletten när jag sitter där inne, spänner ögonen i mig och säger "bajs". Rätt och riktigt.

Ed har semester.

En sommardag

Humöret är som vädret: ganska grått och dystert. Det är snålblåst inuti. Jag försöker låta dagarna vara glädjefyllda för C:s skull. Jag vill inte förstöra hennes liv genom att vara deprimerad och småknäpp. Så jag rycker upp mig och går till lekplatsen. Jag rycker upp mig och städar. Rycker upp mig och känner att det är svårt att vara lycklig även om man borde.

Åsa goes klagomål

Hej

Vi heter Åsa Söderberg och Edward O´Neill och bor på X-vägen X i Bagarmossen, lägenhetsnr X. Vi skriver för att vi redan i början på april beställde nytt köksgolv. När vi frågat när detta byte skall ske får vi luddiga svar om att ”någon ringer inom 6 veckor”. Nu har dessa 6 veckor gått, med råge, dock så har INGEN ringt. Vi har även sagt till om ett byte av vår toalettsits sedan vi flyttade in i slutet av november, men inget har hänt. Det är en handikappsits, vi är inte handikappade och våran dotter kan inte sitta på sitsen. Er bovärd har emellertid inte kommit hit och bytt ut den trots att vi bett om det 2 gånger. Vi skulle uppskatta om det kunde gå litet snabbare när man har att göra med SveBo att göra. Vi vill ha en normal toalettsits och ett nytt köksgolv!

Tack på förhand

Kommentar: Ja, jag faktiskt älskar att författa surfittemail när hyresvärdar krånglar. Looooove it! Skulle älska ett nytt köksgolv mer dock.

Two timin' mama..

Castor sätter en BH på huvudet och dansar till "Two timin' mama" av Eyeballin Torpedos..

http://www.myspace.com/eyeballintorpedoes

Testar litet bara..

Jag har inte skrivit "för min egen skull" sedan Dackefejden så räkna inte med något storslaget inledningsvis. Försöker mest komma igång.

Sitter och arbetar med ett projektarbete som rör mångfaldsfrågor på två ganska stora museum i Stockholm. Castor (den 16 månader gamla medlemmen i familjen som annars består av mig och Ed) springer runt i ett par jeans och slänger pussel omkring sig och pekar på sina gymnastikskor.

På bilden ser ni förövrigt pusselkastaren aka C.