Barnvagnar och annat man handskas med

Ja, nu när jag själv har barn och tillika även en barnvagn stör jag mig inte längre på barnvagnarnas vara eller icke vara. Dock läser jag nu och då ganska barnsliga blogginlägg av människor som ägnar ohemult mycket energi åt att hata barnvagnar, eller då snarare de som kör vagnarna. Det ni gnällspikar borde veta är att barnvagnar kan vara ganska tunga och roddiga historier, särskilt de vagnar som inte är hyperdesignade modeller á la 10 000 svenska jävla kronor. Så vi med barnvagn är ibland i vägen för er andra på grund av andra skäl än ren och skär elakhet och lättja. Dock kan jag helhjärtat erkänna att jag har kört in i och på saker och en del personer med flit. Men det är ju en helt annan sak, haha.

Idag var vi och badade i en liten barnpool på söder. En mamma hade med sig ungefär tusen färgglada spadar, hinkar och relaterat till sin dotter som såg ut att vara i Castors ålder, runt ett- och ett halvt år. Castor närmade sig högen med leksaker litet diskret var på ungen skrek i högan sky. Mamman upplyste oss om att C ABSOLUT inte fick låna en leksak för då skulle hennes dotter bli så arg och ledsen. Jaha sade vi och bände loss en vattenkanna i plast ur Castors händer (de hinner ju suga åt sig saker enormt snabbt, de små liven..) och drog oss undan litet.

Nu funderar jag litet smått på hur ett barn som aldrig får lära sig att dela med sig kommer bete sig senare i livet, både som äldre barn, tonåring och vuxen? Ganska obstinat och jobbigt förmodligen. Herregud, det var billiga PLASTLEKSAKER vi talar om här. C delar med sig (på min inrådan) och jag tror det bara är bra i måttliga mängder. Hon behöver ju inte låna ut om hon har en sak med sig, men har hon tio, så visst!

Som förälder måste man konfronteras med en massa människor man aldrig ens hade behövt titta på annars..