"Skittönt"

Ja, Castor blev kallad "Skittönt" av en annan unge mitt framför ögonen på mig i Skarpnäck. Ett dagis (jaja, förskola då. När JAG var liten, på järnåldern, hette det daghem; dagis) huserade på samma lekplats som jag och C. Alla barn rumlade runt i en stor kana: klättrade uppför och åkte nedför, huller om buller, satt mitt i och verkade ha skoj. Större delen av skaran drog vidare till några rep och gungor men C och en pojke på ungefär 5 år stannade i kanan. C stod mitt i kanan och fattade inte bättre och för att få henne att flytta på sig skrek pojken "skittönt, jävla skittönt". INGEN i personalen reagerar men man märker att de hör. Jag blev fly förbannad dock och talade om för pojken att hans beteende var helt oacceptabelt.

Vad vill jag då säga med detta inlägg då? Jo, att både föräldrar och förskolepersonal måste ta tag i dylika beteenden och inte bara låta dem bero. "Hela byn" måste hjälpa till att ta ansvar för alla barn i viss mån. Verbal aggressivitet är lika illa som fysisk sådan och kan göra lika ont. Lär sig barn i ung ålder att de kan kläcka ur sig vad som helst kommer de säkerligen, den dagen de börjat skolan, kalla klasskamrater och lärare för "fitta", "hora" och "bög" (varför det sistnämnda ens är ett skällsord kan man ju verkligen diskutera. Men så råkar det ju nu vara i exempelvis skolvärlden. Inte jämt, men jävligt ofta). När verbal aggressivitet får härja fritt skapas enligt mig ett samhälle där steget till fysiskt våld inte är långt borta. Ofta går det ju hand i hand: när ordförrådet är klent tar man till nävarna.

Jag är inte främmande för att både tillrättavisa och försöka hjälpa både mitt eget och främmande barn. Och jag tycker att fler vuxna skall ta på sig det ansvaret.