Jag har gjort slut med två (tre) personer

Första "man" ut var Alkohol: jag har nu inte druckit en droppe alkohol på 2 år och 4 månader (och Ed har inte druckit på 19 år nu). Bakgrunden till detta kan de som känner mig på riktigt. Och jag vill verkligen ge Castor en alkoholfri barndom och uppväxt. Mår dåligt när jag ser småbarnsföräldrar med systempåsar. Kanske kan de hantera det de köpt till helgen på ett tillfredställande vis. Vi hoppas det. Ett eller två glas vin till maten är ju helt okej med barnen med (ja, inte för mig då), men skall man med vett och vilja hiva i sig mer bör man ha skaffat barnvakt/liknande arrangemang.

På köpet tror jag att jag har blivit en trevligare person: pålitligare, roligare och mindre utåtagerande. Utan alkohol och med ett barn och en kärleksrelation att ta ansvar för kan jag inte leva som förr och vill heller inte göra detta. Mycket underligheter pågick och jag kan bli mörkrädd när jag tänker på det. Var hade mitt omdöme tagit vägen?

Halleluja- jag har faktiskt börjat definiera mig som en sådan som inte dricker. Och visst på jag ut på galej ibland. Men inte så väldigt ofta och jag dricker ramlösa och drar vid tolv. Men det är skoj att klä upp sig och glo på folk. Jag har dock inte varit på några "gamla" ställen. Har dels tappat intresset för musiken och subkulturen, och är dels inte så trakterad av vissa människor som rör sig i de kretsarna. Särskilt inte då en del relationer är både obefintliga och tämligen frostiga från bägge håll. Detta leder mig in på avslut nummer två. Vänskap.

Vänskap är en trevlig företeelse när den fungerar och är någorlunda jämlik. Ibland kör det ihop sig, man blir förbannad, får det ur sig och går vidare, förhoppningsvis med vännen vid sin sida. Vid andra tillfällen kör det ihop sig gång på gång och du och vännen kan inte förlika er med varandras olikheter men fortsätter att umgås ändå med magvärk, tysta tysta fikastunder och skitsnack med tredje part som följd. När man hela tiden känner att man måste passa sig för vad man säger till sin vän har det slutat vara kul för länge sedan.

Jag har "gjort slut" på två vänskaper, en för kanske drygt två år sedan (den relationen hade dock varit mer än lovligt knackig flera år innan detta) och en annan för 5-6 månader sedan. Och det känns JÄTTEBRA, för det mesta, även om jag kan känna mig både sur och ledsen vid väldigt enstaka tillfällen. Kontentan av ovanstående harang är att man kan göra slut med vänner när relationen blivit destruktiv, man måste inte stånga sig blodig mot något som inte längre finns.